Get back up

Sedan mitt förra inlägg om mitt mående har jag börjat få mig magnesium (efter att ha läst en artikel någon delat på facebook) och jag har även blivit av med den där tunga arbetsuppgiften. Jag har även stressat ner på kvällarna och börjat göra övningar jag fått av min sjukgymnast.
 
Jag mår mycket bättre den här veckan och har trots att vi varit underbemannade på jobbet lyckats komma hem och vara pigg. Jag har vaknat pigg trots att jag vaknat flera gånger på nätterna så jag tror att jag brist på magnesium kan ha spelat in lite i hur jag mått också.
 
Jag har fortfarande ont i mina höfter, det är inget bättre alls trots övningarna men det är bara att fortsätta och hoppas att det ger sig. Förhoppningsvis har det vänt nu och jag är på väg tillbaka igen!
 
 




Sjukgymnastens dom

Idag har jag varit till sjukgymnasten med mina höfter som jag har haft problem nu i över en månads tid. Hon trodde att det var en kombination av något med höfter och rygg och även att all stress jag går igenom nu spelar in. Det slutade med att hon bokade in mig på ett återbesök och att jag fick några övningar att göra hemma. Hon ville även att jag skulle spana in en mindfullnessapp som kunde hjälpa mig med stressen.
 
Nu är det bara att hålla tummarna om att detta hjälper mig!
 




Stopp

Idag har jag varit hemma från jobbet. Jag ska vara det imorgon med. För jag är helt slut. Den senaste tidens stress har satt spår i mig. En uppgift jag nyligen fått på jobbet gör inte alls saken lättare.
 
Jag har sedan två veckor tillbaka inte sovit ordentligt på nätterna och de nätter jag väl sover ordentligt så vaknar jag ändå inte utvilad på morgonen. Jag glömmer saker hela tiden. Jag kan inte ta in information och komma ihåg det utan påminnelse på telefon. Jag blir trött av ingenting. Jag går och lägger mig innan klockan tio på kvällarna för att jag är så trött. Mitt humör är uselt. Jag gråter för allt och ingenting. Mitt hushåll förfaller för att jag inte orkar. Jag kommer hem, äter mat, försöker hålla mig vaken till klockan nio och går sedan och lägger mig.Jag vaknar inte ens utvilad på helgen.
 
Det värsta är att det här inte är något nytt för mig. Jag har varit här förut och det är inte roligt. Det kallas utmattningssyndrom och jag är på väg ner där igen. Det är sjukt otäckt och jag försöker jobba emot det men det är skitsvårt när orken inte finns..




That hair!

Haha, kolla mitt hår! Så här såg jag ut i barret i juni år 2011! Det är helt galet hur blond jag har varit! (Och vilket frisyr jag har haft!) Visserligen var det bara några månader efter den här bilden togs som min frisör sa att mitt hår skulle gå av om jag fortsatte bleka det så det mådde ju inte så bra.. Men jisses alltså, så galet blond!
 
Det här var det håret jag lämnade när jag blev rödtott.
 




För två år sedan

Idag för två år sedan träffade jag det bästa som någonsin hänt mig. Jag är så glad att han beslutade sig för att åka ut till Honky Tonk den kvällen fastän han inte hade tänkt det. I oktober har vi varit ett par i två år. Min fina Andreas ♥.
 




On the bucketlist

Bilderna är lånade här.
 
För bilden högst upp till höger har jag fortfarande två av fyra kvar att träffa.




My country man ♥

Idag fyller min Andreas 33 år. Min fästman. Min blivande make ♥.
Grattis på din dag, älskling!
 




När en konsert blev ett frieri

Igår var crazy.
 
Jag och Andreas åkte till Furuvik med lite picknick och bubbel för att se Brad Paisley och mysa lite efter tre veckor med barnen. Dock blev vi stoppade i dörren, man fick inte ta med alkohol in så vi hade picknicken utanför istället. När vi sedan fick komma in så gick vi runt på området och kikade på djuren innan vi ställde oss vid scenen och väntade på att spelningen skulle börja.
 
 
Sedan händer det grejer.
 
Under spelningen börjar Brad spela sin låt Then (som redan innan var "vår låt") och minuten senare har Andreas gått ner på knä där i publikhavet. Han friar till mig där och då. Mitt bland alla människor och så hör man Brad säga "Did that guy just do what I think he did?!" och så vill han upp oss på scenenen.
 
Den här videon hittade en bekant till Andreas på nätet.
 
Det är sånt där som bara händer på tv.. eller i film. Att jag fick en chock behöver ni nog inte gissa. Jag skakade som ett asplöv och grät tills sminket var förstört. Resten av kvällen hade jag solglasögon, haha! Lyckan jag kände och fortfarande känner är helt otrolig. Att allt det här hände är helt otroligt. Magiskt. Och om det inte redan har framgått så svarade jag ja, haha!
 
När det var två låtar kvar av spelningen kom det personal och hämtade oss. Brad ville träffa oss efter spelningen så vi följde med och fick sedan lyckönskningar av Brad. Vi tog bilder och innan han gick sa han "Next time you'll be married and have a baby!".
 
Oförglömligt är bara förnamnet!
 
Som jag älskar honom, min älskade Andreas ♥.




Pinuptävlingar

Under semestern har jag funderat över en sak. Det här med pinup. Jag har känt mig lite opepp på det ett tag. Jag vet inte alls varför men just nu känns det bara inte lika roligt som det brukar. Jag älskar ju stilen men det är det här med tävlingar. Jag tror att jag har blivit lite mätt på det. Jag vet inte om det har att göra med att det på senaste tiden har exploderat med pinuptävlingar eller om det kanske är jag som varit med i för många? Det känns liksom.. inte speciellt längre. Jag kom på mig själv med att inte ha samma feeling på tävlingen i Västerås som på tidigare tävlingar.
 
Jag tror att jag behöver en paus ifrån det. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Jag tror att jag mest behöver få mina tankar i skrift. Få ut dem ur huvudet liksom.




On the bucketlist

Bilderna är lånade här.




On the bucketlist

 
Bilderna är lånade här.




Fem år

Idag har du varit borta i fem år. Att fem år har gått så fort och att livet har rullat på är otroligt. När du lämnade oss för fem år sedan trodde jag aldrig att jag skulle återhämta mig. Det hade aldrig gjort så ont förut. Och det gör fortfarande ont. Vissa dagar mer, vissa dagar mindre.
 
Saknaden kommer aldrig att försvinna. Den kommer alltid att finnas där och det är alltid små saker som påminner om dig. Det glädjer mig för jag vill inte glömma. Jag vill minnas dig och fortsätta att hoppas att du ser vad jag gör i livet och vad/vem jag utvecklats till. Vem jag har träffat och att han gör mig lycklig. Att du är där och på något sätt, med små tecken, ser till att jag gör rätt.
 
Jag saknar dig, älskade Mormor ♥.
 
Fuck cancer.
 
Every solemn moment I will treasure inside.




That amazing feeling

 
1 år och 7 månader idag.
Andreas ♥
 




On the bucketlist

Bilderna är lånade här.




On the bucketlist

Bilderna är lånade från olika tmblr.





On the bucketlist

Bilderna är lånade här.




18 månader

Idag har det varit vi ett och ett halvt år. I arton månader. Tiden går så himla fort!
Jag älskar dig ♥.
 




On the bucketlist

Bilderna är lånade från olika tmblr.




On the bucketlist

Bilderna är lånade här.




Då och nu

Jag som liten skit och jag idag. Haha, herregud! Det har hänt en del kan man ju säga..! Det är ca 22 år mellan bilderna.
 


Tidigare inlägg